Sista kapitlet

iGoogle har jag använt sedan i fjol, men det är intressant att se andra startsidor. Superstart.se verkar t.ex. inte vara så dum. I iGoogle har jag en allmän nyhets- och bra att ha-flik, en flik för bibliotek, en för Internet-nyheter m.m. Det är väldigt praktiskt att kunna lägga in olika gadgets och RSS-flöden här. Jag bryr mig faktiskt inte om Google Reader, utan lägger allt här direkt istället. Jag har bl.a. gjort en grej för Del.icio.us-bokmärken och en för nya böcker inom biblioteksväsen i LIBRIS.

Och så var kursen slut... Det har varit mycket intressant och roligt att delta. Visst har man halkat efter ibland, men jag har ändå försökt ta mig igenom alla moment. Det känns som man har öppnat dörren till web 2.0, men därinne finns många outforskade rum... Det vore inte så dumt om man hade fått tips på fler applikationer allteftersom. Här i bloggen har jag i alla fall sparat olika länkar, så att jag kan gå tillbaka dit när jag vill.

Att bli poddant...

Är kanske något man kan bli, om man får tid. Jag har börjat prenumerera på några podcasts, nämligen Kino och Alltinget, från SR till både Google Reader och iGoogle. Jag föredrar iGoogle. Podcasts verkar vara en bra idé för undervisning. Varför inte skapa en nationell poddportal för biblioteken och dess besökare? Inget enskilt bibliotek har i alla fall resurser för att hålla poddandet igång. Enstaka grejer skulle man dock kunna göra själv, som en rundtur i biblioteket t.ex.

P.S. Språkrådet rekommenderar stavningen podd på svenska. Annat nytt ord att lära sig: vodcast = video podcast. Säger man vodd på svenska?

Google Docs - tid är pengar

Förutom att jag inte gillar den något illavarslande monopolställningen som Google har, tycker jag att ett sådant här hjälpmedel definitivt är användbart. Huvudfunktionen måste ju vara intern. Att gemensamt kunna redigera i ett dokument sparar förstås enormt mycket tid och mejlande fram och tillbaka. Det är också möjligt att spara kopior av arbetsdokument här, som man kan komma åt hemifrån, eller tvärtom. En liten irriterande detalj är att många typsnitt inte finns i Google Docs, så det bli lite konstigt om man jobbar med en fil som överförts från Word.
De bibliotek som kanske inte erbjuder ordbehandling på sina låntagardatorer kan ju också hänvisa till Google Docs.

Hur vi kan använda Facebook

(Lite samma som mitt inlägg i diskussionforum): För forskningsbiblioteken känns Facebook först och främst en marknadsförings- och informationskanal (eller en annan sorts hemsida). Däremot tror jag att ett intranät räcker för interna nyheter och diskussioner. Men olika spännande applikationer genom Facebook skulle man väl kunna använda och utveckla? LUB i samarbete skulle kunna ha en sådan sida. Dessutom tycker jag att man bör tänka mer på ämnesinriktningar i samband med det sociala. Kanske kan ämnesbibliotek komma närmare sina studenter om man t.ex. startar en grupp på just det området.

Två miljoner svenska ansikten

Över två miljoner svenskar är nu medlemmar av Facebook. Medelsvensson i Facebook är kvinna och 19-24 år. Biblioteken ska vara där användarna är, och därför råder det inga tvivel om att biblioteken ska finnas här också.

Facebook-fenomenet är fortfarande lite skrämmande tycker jag. Tänk att en tjänst, hur fiffig den än må vara, kan få så många människor att lägga ut bitar av sitt liv. Larmrapporterna haglar: "Facebook är som en tatuering du ångrar". Men, bara man är medveten om riskerna och vet hur man begränsar informationen... Här är några råd:
10 Privacy Settings Every Facebook User Should Know.

Alltså har jag numera gått med Facebook...
P.S. Kanske beror min tveksamhet på att jag tillhör den s.k. mejlgenerationen, inte messengergenerationen. Forskare vid Uppsala universitet konstaterar att dessa två grupper håller på att tappa kontakten med varandra.

Hur vi kan använda sociala bokmärkestjänster

En bokmärkestjänst som del.icio.us kan passa bra för interna bokmärken. Vi funderar på att sätta upp en samling för vår avdelning och i förlängningen för hela biblioteket. Jag gillar att man kan göra RSS-flöden för en viss tagg i del.icio.us. Det man skulle önska, om man vill skapa en länksamling för låntagarna, är en möjlighet att anpassa utseendet efter egna önskemål. I så fall skulle nog många bibliotek hoppa på del.icio.us. Som bibliotekarie skulle man också gärna vilja ha en sökfunktion som trunkerar automatiskt.

Men det innebär en viss risk att lägga alla "ägg" i samma korg, särskilt om det inte är ens egen server. Tjänsten Ma.gnolia, ett exempel på bokmärkestjänst som nämns i kursbloggen, brakade samman för några månader sedan, och de flesta länkar försvann tydligen i härdsmältan.

Del.icio.us är inte den enda bokmärkestjänsten som finns och tydligen inte den största heller. Se t.ex. 20 Largest Social Bookmarking Sites.

Man kan också tänka på inlänkning, nämligen att göra det enkelt för besökarna att lägga till våra sidor i sin bokmärkessamling. AddThis är en tjänst som erbjuder en ikon med "allt i ett".

Här är några råd för en del.icio.us-taggare: The Practical Guide To Content Tagging In Social Bookmarking.

Taggad till tusen

Sociala bokmärkestjänster kan ha hög behändighetsfaktor. Förutom delicious har jag också tittat på Diigo, ett verktyg som gör både bokmärken, markeringar och anteckningar för en viss webbresurs. Nu skulle jag göra en samling i del.ici.ous, men vad skulle den innehålla? Att importera alla mina bokmärken var inte något som lockade mig. Sedan fick jag idén att göra en bokmärkessamling på temat referensarbete. Taggmolnet svävar i widgetform här bredvid! Referensarbete i olika former behandlas ofta lite styvmoderligt i branschen tycker jag, men det är faktiskt en av de viktigaste tjänsterna som ett forskningsbibliotek kan erbjuda och som man kan profilera sig med.

Hur vi kan använda wikin

Som jag ser det har wikin två särskilt intressanta användningsområden för bibliotek. Som undervisningsverktyg kan wikin både förmedla kursinformation samt låta eleverna skapa eget material. Idag finns det ju också lärare som låter sina elever skriva Wikipedia-artiklar som ett led i lärandeprocessen. Det andra är att låta wikin fungera som en intern webbplats för en särskild projektgrupp eller avdelning. Man kan då spara alla "wiktiga" arbetsdokument och idéer på ett ställe. Det är viktigt att wikin är sökbar och kan delas in i kategorier. Jag har under en tid funderat på att göra en wiki för oss som jobbar i informationsdisken. Förutom alla rutiner och FAQ som man måste hålla reda på, kan alla hågade t.ex. lägga in sina lösningar på svåra frågor.

Jag tror också att biblioteken mer aktivt måste delta i skapandet av Wikipedia, eftersom det är där våra besökare hamnar när de är ute och söker på nätet.

Att låta besökare skriva kommentarer i bibliotekskatalogen (som exempelvis i den s.k. Wiki WorldCat) ser jag däremot inte som en wiki utan som en annan form av web 2.0.

Wiki (we key)

En wiki i sin renaste form och ädlaste tanke är en webbtjänst som vem som helst kan bidra till eller ändra i. Men i det ligger både en välsignelse och en förbannelse. I många fall verkar det bara vara en begränsad grupp eller bara en person som kan arbeta med wikin. Ett exempel är bibliotekarien som står bakom Biz Wiki. Han tvingades ta bort redigeringsfunktionen på sidorna efter sabotageförsök. Men är det fortfarande en wiki? Den viktigaste anledningen till att använda ett wiki-program är kanske inte att låta folk delta utan det kan faktiskt vara att wikin är gratis och gör det ganska enkelt att skapa sökbara webbsidor. Ordet wiki verkar vara överutnyttjat.

Nu har Google startat det de kallar SearchWiki (demofilm). Den som har ett Google-konto kan helt enkelt flytta om sökresultat och skriva personliga kommentarer om olika länkar. Det intressanta (eller oroväckande) är att de personliga kommentarerna kan ses av alla men inte ändras.

Google har också startat sin egen Wikipedia, nämligen Knol. Inte heller här kan andra redigera i din artikel.

P.S. Wiki = we key = vi knappar/skriver. Ordvitsar är alltid roliga...

Framtidens informationsdisk 5.0

YouTube är världens största "TV-kanal", men som bibliotekarie störs man förstås av att sökresultatet verkar vara helt och hållet slumpmässigt. En sökvariabel är filmens längd, men man vet inte om man får relevanta träffar. Riktigt usla amatörfilmer blandas med guldkorn, men hur hittar man guldkornen? Här är en disk som mer är 5.0 än webb 2.0. Kanske kommer vi att jobba så här om 10 år!

Bildgeneratorer

På tal om bilder: det finns numera många praktiska bildhjälpmedel som man kan använda gratis utan att behöva ladda hem något särskilt program eller slita med Photoshop. Här finns en sådan samling länkar: Text To Picture. Fler mer eller mindre seriösa generatorer finns i the Generator Blog.

Flimmer och Flickr

För tillfället har jag ingen lust att skaffa ytterligare ett konto hos ytterligare en tjänst, så Flickr får vänta. Jag tänkte däremot pröva om man utan konto kan klistra in ett bildspel från Flickr. Visst kan man hitta en sådan kod, men när jag klistrade in den i ett inlägg, fick Blogger ett nervöst sammanbrott. Jag lade det också som en gadget i högermenyn, och då verkade det fungera. Sedan testade jag en annan bildtjänst, nämligen Webshots som också innehåller många fina bilder.

Widgets: lite mervärde

En widget kan vara en kodsnutt (ofta i JavaScript) som klistras in i en webbsida (ofta blogg) och ger dynamisk information. En liten widget ger verkligen mervärde och skapar lite "action" på en sida... Här på bloggen har jag lagt in widgets i form av Meebo och nya Safir-länkar. Det är en s.k. feed widget som jag har gjort på Widgets for Web 2.0. Om jag skulle vilja lägga in en widget från en annan blogg, kallas det tydligen blidget!

Widgetbox är en portal där man kan få alla möjliga sorters widgets med sig hem. Där hittade jag bl.a. en widget för Malmö stadsbiblioteks katalog! Hmm, en bibliotekskatalogwidget - vad kallas det? Tyvärr inte lidget i alla fall, det betyder 'biblioteksdvärg'... På en annan sida hittade jag en lista på chattwidgets.

Meebo

Som synes har jag testat tjatterprogrammet Meebo. Det är inte särskilt självförklarande. Efter lite planlöst sökande kunde jag läsa mig till att Meebo Me, som webbversionen av Meebo kallas, inte kan spara konversationer, utan de försvinner när Meebo stängs. Ett minus om man vill köra denna tjänst på bibliotekets hemsida. Meddelanden som skickas, när man själv är offline, ligger kvar i sju dagar. Endast en person åt gången kan logga in i samma Meebo-konto, men å andra sidan kan man tydligen chatta med upp till 100(!) personer samtidigt. Jag har dock inte provat... :)

Besökarna på en webbsida ska synas automatiskt i Meebo, även om de inte skriver något i chattboxen. Då bör man kunna få en uppskattning av hur många som faktiskt besökt en sida, och det kan ju vara en positiv bieffekt.

Chatten: fortfarande kontroversiell

Enligt min mening bör en virtuell referenstjänst vara en fast del i ett stort biblioteks utbud. Det är synd att LU, som ett av Sveriges största universitet, som har ett av Sveriges största decentraliserade biblioteksnätverk och som förvärvar mest elektroniskt i landet, nu bestämt sig för att lägga ner just den biten. Antagligen gick debattens vågor höga för sisådär hundra år sen när telefonen kom. "Att låntagarna ska kunna ringa till biblioteket är bara slöseri med vår arbetstid, de kan ju skicka brev istället!". Det är lite samma tankar som idag. Byt bara ut telefon mot chatt och snigelpost mot e-post. Det fantastiska med vårt bibliotek är att vi har alla de kommunikationskanaler som passar olika låntagare. Vi får fortfarande små handskrivna brev samtidigt som vi (tills nyligen) också chattade med den som så ville.

Det finns dock några problem/begränsningar med att chatta på bibliotek:

• Den är nog, som mycket av web 2.0, en generationsfråga.
• Den passar bättre för vissa typer av frågor - och låntagare. Då menar jag kortare referens- och lånefrågor. Om man har en komplicerad frågeställning, kan det ta väldigt lång tid att chatta, tid som den otålige inte alltid vill lägga ner! Då kan det vara bättre att få det någorlunda serverat med e-post istället.
• Det verkar fortfarande inte finnas någon riktigt bra programvara. Biblioteket ska kunna kommunicera med alla oberoende av plattform och datorutrustning. Det bör finns en utvecklad statistikfunktion och gärna en bank med gamla frågor som görs tillgänglig för besökarna. Funktionen co-browsing (d.v.s. att båda parter kan se samma skärmbild) är ett stort plus. Så här står det om co-browsing i kursboken Social Software in Libraries (2007): Inget företag har än så länge lyckats skapa en stabil produkt som inte kräver nerladdningar eller särskilda systemkrav och som kan gå in i alla licensierade databaser. De flesta studier visar att 20% av all co-browsing misslyckas. Är det acceptabelt att tappa 20 % av besökarna? Då förstår man att biblioteken är intresserade av det enklare IM (Instant Messaging). Här finns en lista på webbaserade IM-program.

Feedity: att göra RSS av en webbsida

Jag har testat Feedity nu. Feedity kan skapa RSS-flöden från vilken webbsida som helst. Det går snabbt och lätt att göra. Man kan också ange vilken del av webbsidan som ska med i flödet. Nackdelarna är att man får stå ut med reklam i flödet (det obehaget slipper man för 39 dollar per år), och att man är beroende av att Feeditys server fungerar som den ska...

En annan liknande tjänst är Page2RSS. Här finns fler RSS-"konverterare": I want to RSS.

Att göra webb av en RSS...

Feed2JS lägger ett RSS-flöde på valfri webbsida med hjälp av JavaScript. Det kan kanske vara användbart om man vill klistra in ett flöde någonstans. RSS-to-JavaScript gör liknande nytta, men flödet visas i mycket snofsiga boxar!

Hur vi kan använda RSS - en virtuell bokbuss och annat

RSS saknar bloggens interaktivitet men har egentligen ett mycket större användningsområde. En blogg kan behöva RSS för att nå ut. Därför är det synd att RSS verkar användas ganska lite av biblioteken. I en två år gammal uppsats gjordes en undersökning bland 300 svenska bibliotek om RSS-flöden. Endast tolv bibliotek använde då RSS. Hur många gör det idag? Man verkar inte heller göra reklam för tjänsten när den väl finns. Beror det på att varken vi eller våra användare har hoppat på RSS-bussen än? Jag tror att vi fortfarande befinner oss i RSS barndom, och att det antagligen kommer andra tjänster som på ett ännu smartare sätt kan integrera nyhetsflöden.

RSS sparar visserligen in den tid man annars skulle hoppa mellan olika webbplatser, men paradoxalt nog känns det som man lockas till att läsa mer när man väl fått kläm på sin RSS-läsare. Flera små flöden kan bli en riktig flod...

Vi har redan ett RSS-flöde för våra nyheter, men det finns också andra användningsområden, exempelvis:

• nya böcker (och annat som nya databaser, avhandlingar m.m.). Man kan använda klassningen av böcker som taggar och därmed skapa RSS-flöden av olika ämnestaggar. Liksom en bokbuss kommer RSS med nya böcker till dig, istället för att du behöver komma till biblioteket!
• sökningar i kataloger & databaser. Jag upptäckte att LIBRIS faktiskt skapar RSS-flöden av sina sökningar - inte illa! ELIN har ju redan funktionen Min samling som skickar e-post till användaren, men det skulle också kunna erbjudas som RSS. Google har inte heller en sådan funktion.
• böcker för avhämtning. Kan besked om böcker skickas som RSS?
• utställningsverksamhet. Varför använder inte fler museer RSS? De verkar mest ägna sig åt nyhetsbrev via e-post.
• elektroniska resurser i bibliotekets länksamling.
  

Förresten kan man tydligen skicka utvalda RSS-flöden till sin brevlåda. Här är en sådan tjänst: RSS FWD. Fördelen med det är att man kan filtrera dem exakt som man vill ha dem.

RSS - riktigt snygg sammanfattning

Google Reader verkar vara ett relativt bra verktyg för att prenumerera på RSS-flöden och därmed hålla sig lite uppdaterad i den stora informationsfloden. Det är mycket enkelt att lägga till flöden och sortera dem i mappar. Men jag förstår inte hur de olika flödena sorteras på startsidan. Inte är det efter datum i alla fall! Att klicka på den lilla RSS-symbolen i bloggarna hjälpte mig inte. Jag fick ange bloggarnas adress istället.

Det jag saknar i Google Reader är ett sätt att direkt länka en nyhet till min egen anteckning och kunna redigera en sådan anteckning. Jag har i alla fall inte hittat den möjligheten. Däremot är det ju mycket bra att man kan tagga inläggen som man vill. Jag lyckades inte heller döpa om en mapp, för det vill man ju göra allt eftersom man lägger in fler flöden.

Jag har lagt in några bibliotekariska flöden, bl.a. UB:s egna nyheter, Biblioteksrelaterat, Biblog från Danmark och LibrarianInBlack från USA.

Biblioteksbloggar - inte bara nyheter

Här är några bloggar som jag har hittat:

• Library Suggestion Blog - VCU Libraries tar emot förslag från sina besökare. Bra att svaren syns på samma sida!


• Ask a Librarian - Cornell University gör en blogg av inskickade epostfrågor.


• Known problems - Berkeley har t.o.m. en blogg för tekniktrassel...