Hur vi kan använda Facebook

(Lite samma som mitt inlägg i diskussionforum): För forskningsbiblioteken känns Facebook först och främst en marknadsförings- och informationskanal (eller en annan sorts hemsida). Däremot tror jag att ett intranät räcker för interna nyheter och diskussioner. Men olika spännande applikationer genom Facebook skulle man väl kunna använda och utveckla? LUB i samarbete skulle kunna ha en sådan sida. Dessutom tycker jag att man bör tänka mer på ämnesinriktningar i samband med det sociala. Kanske kan ämnesbibliotek komma närmare sina studenter om man t.ex. startar en grupp på just det området.

Två miljoner svenska ansikten

Över två miljoner svenskar är nu medlemmar av Facebook. Medelsvensson i Facebook är kvinna och 19-24 år. Biblioteken ska vara där användarna är, och därför råder det inga tvivel om att biblioteken ska finnas här också.

Facebook-fenomenet är fortfarande lite skrämmande tycker jag. Tänk att en tjänst, hur fiffig den än må vara, kan få så många människor att lägga ut bitar av sitt liv. Larmrapporterna haglar: "Facebook är som en tatuering du ångrar". Men, bara man är medveten om riskerna och vet hur man begränsar informationen... Här är några råd:
10 Privacy Settings Every Facebook User Should Know.

Alltså har jag numera gått med Facebook...
P.S. Kanske beror min tveksamhet på att jag tillhör den s.k. mejlgenerationen, inte messengergenerationen. Forskare vid Uppsala universitet konstaterar att dessa två grupper håller på att tappa kontakten med varandra.

Hur vi kan använda sociala bokmärkestjänster

En bokmärkestjänst som del.icio.us kan passa bra för interna bokmärken. Vi funderar på att sätta upp en samling för vår avdelning och i förlängningen för hela biblioteket. Jag gillar att man kan göra RSS-flöden för en viss tagg i del.icio.us. Det man skulle önska, om man vill skapa en länksamling för låntagarna, är en möjlighet att anpassa utseendet efter egna önskemål. I så fall skulle nog många bibliotek hoppa på del.icio.us. Som bibliotekarie skulle man också gärna vilja ha en sökfunktion som trunkerar automatiskt.

Men det innebär en viss risk att lägga alla "ägg" i samma korg, särskilt om det inte är ens egen server. Tjänsten Ma.gnolia, ett exempel på bokmärkestjänst som nämns i kursbloggen, brakade samman för några månader sedan, och de flesta länkar försvann tydligen i härdsmältan.

Del.icio.us är inte den enda bokmärkestjänsten som finns och tydligen inte den största heller. Se t.ex. 20 Largest Social Bookmarking Sites.

Man kan också tänka på inlänkning, nämligen att göra det enkelt för besökarna att lägga till våra sidor i sin bokmärkessamling. AddThis är en tjänst som erbjuder en ikon med "allt i ett".

Här är några råd för en del.icio.us-taggare: The Practical Guide To Content Tagging In Social Bookmarking.

Taggad till tusen

Sociala bokmärkestjänster kan ha hög behändighetsfaktor. Förutom delicious har jag också tittat på Diigo, ett verktyg som gör både bokmärken, markeringar och anteckningar för en viss webbresurs. Nu skulle jag göra en samling i del.ici.ous, men vad skulle den innehålla? Att importera alla mina bokmärken var inte något som lockade mig. Sedan fick jag idén att göra en bokmärkessamling på temat referensarbete. Taggmolnet svävar i widgetform här bredvid! Referensarbete i olika former behandlas ofta lite styvmoderligt i branschen tycker jag, men det är faktiskt en av de viktigaste tjänsterna som ett forskningsbibliotek kan erbjuda och som man kan profilera sig med.

Hur vi kan använda wikin

Som jag ser det har wikin två särskilt intressanta användningsområden för bibliotek. Som undervisningsverktyg kan wikin både förmedla kursinformation samt låta eleverna skapa eget material. Idag finns det ju också lärare som låter sina elever skriva Wikipedia-artiklar som ett led i lärandeprocessen. Det andra är att låta wikin fungera som en intern webbplats för en särskild projektgrupp eller avdelning. Man kan då spara alla "wiktiga" arbetsdokument och idéer på ett ställe. Det är viktigt att wikin är sökbar och kan delas in i kategorier. Jag har under en tid funderat på att göra en wiki för oss som jobbar i informationsdisken. Förutom alla rutiner och FAQ som man måste hålla reda på, kan alla hågade t.ex. lägga in sina lösningar på svåra frågor.

Jag tror också att biblioteken mer aktivt måste delta i skapandet av Wikipedia, eftersom det är där våra besökare hamnar när de är ute och söker på nätet.

Att låta besökare skriva kommentarer i bibliotekskatalogen (som exempelvis i den s.k. Wiki WorldCat) ser jag däremot inte som en wiki utan som en annan form av web 2.0.

Wiki (we key)

En wiki i sin renaste form och ädlaste tanke är en webbtjänst som vem som helst kan bidra till eller ändra i. Men i det ligger både en välsignelse och en förbannelse. I många fall verkar det bara vara en begränsad grupp eller bara en person som kan arbeta med wikin. Ett exempel är bibliotekarien som står bakom Biz Wiki. Han tvingades ta bort redigeringsfunktionen på sidorna efter sabotageförsök. Men är det fortfarande en wiki? Den viktigaste anledningen till att använda ett wiki-program är kanske inte att låta folk delta utan det kan faktiskt vara att wikin är gratis och gör det ganska enkelt att skapa sökbara webbsidor. Ordet wiki verkar vara överutnyttjat.

Nu har Google startat det de kallar SearchWiki (demofilm). Den som har ett Google-konto kan helt enkelt flytta om sökresultat och skriva personliga kommentarer om olika länkar. Det intressanta (eller oroväckande) är att de personliga kommentarerna kan ses av alla men inte ändras.

Google har också startat sin egen Wikipedia, nämligen Knol. Inte heller här kan andra redigera i din artikel.

P.S. Wiki = we key = vi knappar/skriver. Ordvitsar är alltid roliga...

Framtidens informationsdisk 5.0

YouTube är världens största "TV-kanal", men som bibliotekarie störs man förstås av att sökresultatet verkar vara helt och hållet slumpmässigt. En sökvariabel är filmens längd, men man vet inte om man får relevanta träffar. Riktigt usla amatörfilmer blandas med guldkorn, men hur hittar man guldkornen? Här är en disk som mer är 5.0 än webb 2.0. Kanske kommer vi att jobba så här om 10 år!